Varje morgon vid fem-tiden vaknar jag tvärt
och går ut ur min stuga så glad och alert
Jag försäkrar, det lilla besvär’t är det värt
att få lyssna till foglarnes morgonkonsert
P. Ramel, Småfoglarne
Ja, nu sjunger de ju inte så flitigt som i våras förstås, men en koltrast hörs fortfarande, liksom en och annan bofink. Det är tillräckligt för att jag ska glänta på dörren till min stuga här på Fårö och stiga ut på min terrass. Så här ser det ut:
Raskt klär jag på mig, äter frukost och beger mig sen ut för att med liv och lust ägna mig åt min favoritsysselsättning här på Fårö: fotostrosande nämligen. Idag stötte jag bl.a. på den här lille gynnaren:
Lyckades till och med (och det är inte lätt, det kan jag försäkra!) fånga hen i flykten (bildligt med kameran menar jag då förstås, inte bokstavligen):
Först tänkte jag att detta kanske är den franske 1600-talsfilosofen Blaise Pascal i ett senare liv som fågel… Men sen såg jag ju att det var en roskarl, och då började jag tvivla på att hen hade nåt å göra med Blaise P överhuvudtaget.
Annars har jag funderat en hel del på n’Blasse efter att ha lyssnat på ett avsnitt av Filosofiska rummet på radio i natt. Han är berömd för sina aforistiska one-liners. Han har bl.a. sagt så här:
Allt elände bland människor beror på att de inte kan sitta i lugn och ro ensamma i ett rum.
Det tycker jag var djupt sagt. Tror det ligger en hel del i’t faktiskt. Och själv bär man ju syn för sägen som flänger ut i natur’n varenda morgon och fotograferar och står i.
Men nu i eftermiddag har jag kommit till ro i alla fall. Nu sitter jag här på en stol, mol allena. Skriver lite grand, visst, men i stort sett i lugn och ro. Liksom bara för att visa att alla inte är så odugliga som Blaise mena’ på att vi ä…
