Maskrosboll sedd genom mitt vänstra respektive högra öga.
Ordet tjusenhet finns inte; tjusning heter det ju. Men jag minns en föredragshållare i IOGT Godtemplarlokalen i Broaryd, den lilla småländska by där jag växte upp en gång för länge sen. Han visade ljusbilder och höll föredrag, minns inte vad det handlade om. Men han upprepade gång på gång, nästan en gång per ljusbild: “Ja, si det häringa har också sin tjusenhet!”
Ovan ser vi nu min bild av maskrosfröbollen, sedd skarpt med mitt vänstra öga, suddigt med mitt högra. Visst, båda har sin tjusenhet… Och visst kan det vara skönt ibland att inte behöva se världens alla oginheter med full skärpa. Men ärligt talat, nog är det att föredra att kunna se klart och tydligt. Det suddiga kan man ju alltid fixa ändå, vid behov; man kan låta ögonen fyllas av tårar (sorgsna sådana, eller glädjedito), man kan dricka brännvin tills man ser dubbelt, osv. osv.
Vad för slags själ speglas i dessa ögon (mina)? Kan skymta nån mörk figur där… En svartalf? En mörkrets furste? Ser inte så inbjudande ut…
Nu kompliceras det hela möjligtvis av att bilderna är fotade i en spegel. Så det blir en spegelbild av en spegelbild, typ.
Därtill skall sägas, att ett av dessa bägge ögon – mitt högra – sen ett par veckor tillbaka är relativt odugligt. En suddig fläck skymmer sikten precis där jag vill fokusera. Beror på att en smärre blodpropp (trombos) inträffat just där, innanför höger öga. Det kan vara så att den s.k. gula fläcken är skadad; i så fall kommer jag nog aldrig att se skarpt med det ögat mer. Det finns emellertid också en liten möjlighet att den suddiga sikten orsakas av en skymmande blodklump, som eventuellt skulle kunna försvinna av sig själv så småningom. Det är mitt spes unica.
Vad gäller själen är det nog ganska kört, är jag rädd. Den har blivit som den har blivit, och är därmed numera mer eller mindre som den är.
Ibland kan man bara inte låta bli… det ena Youtube-klippet leder till det andra, som leder till det tredje… osv osv. Ikväll landade jag återigen hos den fantastiska sångerskan Eva Cassidy, som betytt mycket för mig. Såg en dokumentär om hur albumet “Live At Blues Alley” kom till. Tio månader senare dog Eva C i cancer, alldeles för tidigt, bara 33 år gammal. Hon är, i mina öron, alldeles underbart magisk i vissa låtar. Den här t.ex.:
Visst, utgångspunkten är Karin Boyes berömda dikt – som ju förresten lästes högt i spelarbussen under fotbolls-VM 1994 av förbundskapten Tommy Svensson, på väg från segern mot Saudiarabien mot kvartsfinal mot Rumänien. Den går så här:
I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Och låter så här:
Men dessa innehållsdigra rader gav upphov till en pendang (fint ord! betyder ungefär “spegelbild, tvillingstycke”) från min sida, som förutom rörelse också har en hel del att göra med det vatten-tema som nyligen aktualiserats på denna blogg. Går så här:
Apropå "I rörelse"
Å ena sidan:
Fan, vad jag är törstig idag!
Å andra sidan: visst, vägen är vacker
öknen är bedövande skön
men för den skull kan man inte
bara avfärda målet:
en iskall i Alexandria –
för första klunken är
mmmm….
superb
andra klunken är bara något sämre
tredje klunken,
nåja,
men då har, å andra sidan,
överläppen nått första stadiet av viss bedövning,
första stadiet av berusning,
härligt,
härligare än härligt,
i det läget är världen hel.
Minns med glädje
en viss pint of Guinness
på Jersey 1988.
Tänker vidare så här: Antingen ligger vattnet relativt stilla – hav, sjöar, pölar – eller så är det på väg nånstans – horisontalt i ex.vis floder, eller vertikalt, som regn. Men en tredje möjlighet är att det kan bli inmundigat av oss homo sapiens sapiensare, som silverkristallklart dricksvatten, eller t.o.m. i s.k. öl-form.
Slutsats: Vad vore vi utan vatten? Hur stode vi oss? Svar: Vi vore totalt uttorkade, såväl andligen som lekamligen!
