Insektsvurm?

I förrgår gjorde jag ett besök vid Hornborgasjön, berömd för sitt fågelliv. Och visst fanns det massor av fåglar att se i och över den vidsträckta sjön. För första gången i mitt liv skrämde jag upp en havsörn. Den flög upp från toppen av ett träd som jag stod vid roten av. Har sett havsörn på mer eller mindre långt håll många gånger, men aldrig i närkamp på det här viset.

Och så skrämde jag och blev skrämd av två vildsvin, ett vuxet och ett halvvuxet. Marken vid Ore backar, där jag höll till, såg ut som vore den bearbetad med en jordfräs – uppbökat överallt. Man har ju hört att dessa vilda svin kan bli rejält förbannade på en om man kommer i närheten av deras ungar, så ja vurta fälle någorlunda skrajsen när jag fick syn på dem och de på mig. Men de bara grymtade till och skuddade sen stoftet av sina fötter och drog iväg med en sjuhelvetes fart.

Dock, det var insekterna som upptog det mesta av mitt intresse den här dagen. Det näst intill vimlade av trollsländor t.ex. Två arter dominerade, en egentlig trollslända – håller alltid sina två vingpar utfällda när de landar och sitter still, här troligen en svart ängstrollslända, och en flickslända – fäller in sina vingar utmed bakkroppen när de sitter, i detta fall en blå flickslända, eventuellt en spjutflickslända. Så här såg de ut (återigen: högerklicka gärna på bilderna och välj “visa i nytt fönster/ny flik”, så kan ni se bilderna i större format):

Hade också nöjet att fota en gryllande grann gräshoppa, samt en vitfläckad guldvinge i min favoritfärg, brandgult.

Troll i skogen

Detta är exempel på en trollskogstall (P.S. för att få bilderna större, högerklicka på dem och välj “öppna bild i nytt fönster”) :

Här dyker det plötsligt upp såna här trolliga krabater/gynnare:

Här finns också troll av sländetyp, s.k. trollsländor:

Att det är på det här viset är inget att vara rädd för. Det är ingen skrämmande gåta, utan en trösterik gåta, så det så!

För förvidgning och fördjupning, se Flickr.

Finnas till

I början av september 2018 tillbringade jag ett par veckor hos amerikanska vänner i Door County, Wisconsin. De har ett sommarställe där, alldeles vid stranden av Lake Michigan. Ljusspelet över himmel och vattenspegel upphör aldrig att fascinera. Jag hade föresatt mig att följa soluppgångens skiftningar dag för dag, och fick ofta känslan av att vågorna mot klipporna talade till mig; ibland viskande småvågigt, andra dagar i våldsamma bränningar. Därur kom texten till låten Finnas till:

Små vågor viskar mig
Talar i vatten
Stjärnor stämmer in
I stjärnljusa natten
Vad är det dom vill?
Varför inte tiga still?
Om hur vemodligen
Sorgesamt
Fnnas till?

Och solen är ensam
Och månen likaså
Han vet, inte hon
Så svårt att förstå
Lyssna: Nu upphörde ett hjärta att slå…

Ett fortsatte
Att gå
Och gå och gå…

Väldiga vågor
Vräker mot stranden
Slår med sin vrede
Tålmodiga landen
Hamrar sitt budskap
Obönvekligen in
Om den kärlek som var vår
Som var din
Som var min

Och solen är ensam
Och månen likaså
Han vet, men inte hon
Så svårt att förstå
Men lyssna: Nu slår två hjärtan samman ändå
Ja, nu bultar de tillsammans båda två

Små vågor viskar mig
Talar i natten
Stjärnor stämmer in
I stjärnljusa natten
Jag vet vad dom vill
Dom vill inte tiga still
Om hur underbart
Härligt ljuvligt
Finnas till
Finnas till